Emilochkotten

Måste bara få berätta om det fantastiska besök som vi fick i eftermiddag.
Vi sitter och äter, eller jag och Jonas sitter och äter, pojkarna hade redan ätit klart, så hör jag hur Diesel skäller till så som han brukar när någon kommer. Så jag fattar direkt att någon som är "oanmäld" stiger in i våran hall. Sen en sekund senare ser jag en brun liten halvrädd hårboll kommer inspringandes i vardagsrummet. Jag tittar på detta knyte och det kopplar direkt att det var SMILLIS! Jag blev så glad så glad att jag kastade mig ner på golvet direkt. Den stackars lilla varelsen vet inte riktigt var hon ska ta vägen när hon möts upp av två småttingar, en stor svart lurvig hund, en överlycklig Åsa och en glad Jonte som också direkt sätter sig ner på golvet och börjar kalla på henne. Hon är så fantastiskt glad, det märks, och att hon kommer ihåg oss skulle jag inte tvivla på en sekund! Sen efter en liten stund ser vi en lite försynt Lena komma in som säger, -Hej, ja ni lever! och så ler hon.

När all turbulens lagt sig lite sätter vi oss ner jag och Lena med en kopp te och pratar på. Det var så kul att höra hur dom hade det och hela jag blir så glad när jag ser hur Smillis ligger och myser i Lenas famn. Sen fick hon komma till mig och sitta i mitt knä en stund så vi fick mysa till det lite, prata lite och gosa. Det var SÅ mysigt.

Tack Lena för att du tog dig tid och kom förbi!

Här är några bilder.
Smilla är den lilla mörka hunden. Lilla trasselsudden.
Sista bilden definierar ganska bra om hur Smillis har det om dagarna; bortskämt av kärlek, trygghet....... och bulla. ;-))