Emilochkotten

Nu har första arbetsveckan passerat efter en lång och härlig sommarsemester. Pust, är alldeles slut.
Emils första dagisvecka har varit lång och tung för honom. Tack o lov är han ledig idag med pappa Jonas.
Inte nog med att Emil haft väldigt långa dagar så har hans dagis flyttat så det är helt nya lokaler och en del nya fröknar. Min lilla älskling är lite känslig när det är nytt folk så han har fått vara lite ledsen tyvärr, både vid lämning på morgnarna och vid hämtning på eftermiddagarna. Detta för att olika nya fröknar från stora sidan har stängt varje dag. Men jag har pratat med Anna, Emils favvo-fröken, och enligt henne har han varit på gott humör och glad på dagarna, och tack o lov för det, annars hade jag inte suttit kvar på jobbet.
Usch, inte roligt att fara och jobba när det sista man ser av sin son är stor tårar och två armar som sträcker sig hjälplöst efter en...  -Hej då Emil säger jag med bestämd röst, vi ses snart, vänder på klacken och går. Jobba, ett nödvändigt ont tyvärr. Dagens samhälle är uppbyggt så idag att man MÅSTE jobba, så det finns inga alternativ.
Men snart Emil, snart får du vara hemma med mamma igen och då har du blivit storebror...